Det är enkelt att sitta här hemma och skriva både det ena och det andra, men när det sen verkligen gäller är det ju inte så roligt!
Tänker just nu på katten ag skrev om i förra inlägget.
Släppte ut hundarna här på eftermiddagen i hundgården och märker att något händer!
De kutade iväg som idioter längst bort i hundgården i djupsnön dit de inte gått på flera veckor. Såg något som sprattlade omkring!
Sprang ut och ropade på hundarna, visste inte om det var vår egen Potter tex.
När jag kommer fram så är det den där gula fula hankatten!
Den spottade och fräste men levde!
Vad nu då??
Ja, med facit i hand så skulle jag väl bett M komma med kattburen och försökt få in katten i den.
Men hundarna for som dårar runt mig och försökte få tag på katten och den kom ingenstans. Inte kunde jag ta den heller, för den försökte både bita och riva mig. Såklart!
Jag drog ner staketkanten som just där är lägre och trasig, men katten fattade inte.
Blödde från nosen och ena frambenet.
Tillslut lyckades jag få ett grepp om nackskinnet och svingade den över staketet och den for under huset som Peter bodde i förut.
Eev rackaren gav inte upp såklart, utan försökte på alla sätt komma åt katten.
Tirith var blodig på nosen också, men Xanni som var den första att jaga den hade hållit sig så pass unan att hon inte blivit riven.
Så, ja, nu undrar jag ju, hur går det för den stackars katten???
För inte vill jag att den ska vara skadad och lida.
Nu verkade det ju inte så farligt, men man vet ju inte!
Jag hoppas den inte blev värre biten än några småsår och att den fått sig en minnesbeta så den nu håller sig borta och inte går in i hundgården eller vårt hus något mer!!
Vi hörs, Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar