Lögner och att gå bakom ryggen på någon som står en nära är väl ändå bland det värsta någon kan göra?
Speciellt om det är någon man borde känna tillit och trygghet med?
Ett par i den yttre bekantskapskretsen har nyss upplevt just detta, att man inte kunde lita på och inte kunde känna trygghet.
Att vara otrogen är inte bara att svika den andra, utan visar väl verkligen vem man själv är??
En stor, feg hycklare!!!
Som inte vågar ta tag i den situation som lett till att man fegt stoppar svansen mellan benen och söker tröst, eller vad det nu är hos någon annan!
Att vara den som är otrogen med en sån, är ju bara att beklaga!
Den är kanske inte otrogen själv, men att välja någon som redan har en partner visar kanske på att den personen inte heller är mogen för något seriöst förhållande.
Hur ska en som varit otrogen kunna bli betrodd med en ny??? Hur ska den kunna lita på att inte bli lika behandlad så småningom när det knakar i det förhållandet?
Har de varit otrogna och visat att man kan ljuga och bedra, så brukar det inte stanna där!
Jag vet, jag har levt med en som var notorisk otrogen, nu är den mannen gift och har barn, tror ni han är trogen sin nya??
Nä, inte det minsta!
Sånt gör mig lessen och besviken, men, en sak är säker, en dag kommer sanningen alltid fram!
Vet ett par som båda var otrogna i sju!!! år! Men sen kom det fram!
När sanningen då kommer fram tillslut så blir ju så många berörda, förutom partnern, barn, släktingar, vänner, vilken sida ska man stå på???
Nä, usch, man blir verkligen illa berörd!
Är friskare idag, har gjort ett cykelpass nu, ska jobba två nätter och borde såklart ha sovit lite längre!
Vi höres, kanske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar